I veckor(läs månader) har jag väntat. Väntat och väntat.
Som många av er vet har jag sedan slutet av november haft en iphone. Det största problemet med den är att den inte har gått att ringa med. Många säger att detta är ett stort problem för en telefon. Jag har vanligtvis skrattat åt dem som sagt detta, de har ju fel. Det viktigaste med en telefon är gränsnittet. Alltid gränssnittet. Jag har saknat telefonfunktionen det har jag, även om det inte har varit värst mycket(har ju haft en annan telefon)
Idag. Idag. Idag på morgonen så hände det. Gehot som kille heter har precis släppt sin software unlock för Out of the box iphones med firware 1.1.2(detta är massa hackingtermer för er ovetande). Skall vänta lite på guider så jag kan fixa det(även om det inte verkar allt för jobbigt).
Det jag skulle komma till hursomhelst är att det är förvånansvärt hur glad man kan bli för bara några rader kod och en fantastisk maskin från ett världsledande företag.
En annan sak jag kom på var att det ända som begränsar en som person är ens tvivel, sådeså.
Hejdå
1 kommentar:
Om man som jag antar att du ser på begreppet tvivel som något negativt så är det ju faktiskt så att man kan vända på steken. Tvivel är ju något positivt i den bemärkelsen att den hindrar oss från att ta dumma beslut som exempelvis gå runt och klämma alla tjejer på brösten - det är kanske inte så smart ifall man inte vill sitta inspärrad. Men o andra sidan hade det varit skönt om man bara gick efter sin feeling, fast tillslut hade nog all världens lejon ätit upp oss och vi hade skräpat ner en hel, del hm det rullar liksom på det här, som ett hjul - fast i form av bokstäver från en laptop, så det rullar ju inte ordagrant, men som en metafor rullar det och utifrån metaforens syn så rullar det ju faktiskt. Och när det rullar då måste man ha en broms, för i livet kan det ju faktiskt rulla för snabbt, och livet är ju känslor, så när känslorna rullar för snabbt så kan ju kanske tviveln fungera som en broms, fast bromsen existerar ju inte rent fysiskt, men som metafor och så rullar det vidare ut och runt i universum tills det landar i konstruktivitet hos någon polsk byggarbetare som svetsar ihop en bro till någon trodde att gräset var grönare på andra sidan, men det är det ju faktiskt aldrig, men man ska aldrig säga aldrig, för vem vet, någon gång eller snarare fas i livet blir det "alltid" men inget varar ju som sagt för evigt
Skicka en kommentar